Vad allt är stilla i vintersolens dis

Bara andedräkten dansar när dagen är så kall

Jag såg i fjärran ett monument av is

och nu drar jag lätt med fingret längs ytan av kristall

 

En lätt berusning av att plötsligt känna hopp

Där inne finns en lycka jag önskade var min

Och kölden trevar och stryker längs min kropp

från fötterna och uppåt, från händerna och in

 

Så lätt att bara bli stående och sakta,

sakta bli ett med den

Den som vågar kyssa

ska kyssa och kyssa för evigt

 

Gå, gå, gå och vänd dig inte om

Den som stannar, stannar för alltid

så gå, gå, gå - du kan aldrig bli som de

Den som vilar ska frysa

 

Frysa till is.