Sval metall mot min rygg

min journal fanns ännu kvar

Bakom maskerna en röst

Som du ser på vår skärm

här mellan lungorna ett svar

på vad som vuxit i ditt bröst

Vi ser att det är längtan och sorg

och kärlek om vartannat

Allting som du känt finns där

för alltid en del av dig

Även om du sovit, drömt dig bort

vaknat till men somnat om

växer djupt inom dig någonting som vill se ljus

Det vi fann ligger dolt

inkapslat av ett hopp om frid

på den djupaste nivån

Dess symptom är diffust

men kan förnimmas över tid

som en skälvning inifrån

Vi ser att det är längtan ...

Du kan bygga dina murar, stänga dina fort

låtsas som något annat eller bara titta bort

Men det du bär inom dig är det finaste du har

När allt omkring dig rämnar finns detta ändå kvar