Allt står i väntan, och ilarna bär bud

yra av kropparna de rört

Ett ljudlöst rop mot varje fjäder, skal och hud

ett dekret som också vattnet tycks ha hört

Så många kårar av en och samma vind

ingen ska räkna dem ikväll

Himlen beslöjad som ögat hos en blind

Kan den famna efter någon speciell?

Ett ödmjukt hopp härute än

fast varje blick är matt

Det ska nog ljusna snart igen

men det blir regn inatt

Minnena svävar och sveper i det grå

landar i glidflykt längs en våg

Alltför tunga, alltför mycket att förstå

men de flyter av den tomhet som jag såg

Ett ödmjukt hopp härute än...