Jag säger ingenting om det förgångnas illusioner

För mig så var de stommen i vårt hus

Heller ingenting om natt och dag i relationer  

I rikets alla fönster brinner ljus

Nå, efter varje sommar kommer höst och vinter åter

Så mycket hinner dö när ingen ser

Det bästa med novemberregnet

är att när man gråter

så kan man bara ana att det sker

Vi var vackrast när vi grät (kom förtöj i mina ord)

när världen sov, och vi förlät varandra

Vi var vackrast när vi grät (kom gå vill i mina ord)

när världen sov, och vi lät den sova

Så kluvet att man längtar

till den ro som man behöver

och ändå går och ältar samma kval

Jag känner inte till något sätt att få det att gå över

och känner ändå till ett hundratal

Vi var vackrast när vi grät…

Man binder upp sin trygghet

kring en lag som ingen lyder

Förargas över vad man haft på känn

Man fortsätter att hoppas på en kod som ingen tyder

och sätter sig och sänder den igen

Vi var vackrast när vi grät...